asså, shit...

jag gråter på dagarna,

jag gråter på nätterna.

fan kan du inte fatta?

FÖRLÅT!

det var inte meningen...

vet inte vad jag ska göra,

vet fan inte vart jag ska ta vägen!

du är allt jag vill ha,

klarar mig inte utan dig!

när jag tänker på dig

känns det som om jag går sönder

& krossas innuti,

känner mig som krossat glas på insidan.

glas som skär,

som skaver.

men det är du som skaver.

saknaden efter dig skaver.

jag borde fattar redan första gången,

nej innan det ens hände att det inte skulle gå,

att det skulle såra dig.

att du inte skulle vilja vara tillsammans med mig om jag gjorde nå sånt,

jag visste det, men ändå gjorde jag det.

finns ingen som är så dum som jag,

men ja,

det är som du sa,

det är mitt fel.

minns exakt vad du sa

'hurru, jag fixar inte dehär. det funkar verkligen inte. jag kan inte lita på dig igen, jag räcker ju inte ens till? det var så längesen jag kände såhär för någon, och sen gör du såhär? jag fattar inte... jag satsade allt... jag hoppades på något bättre. men man ska väl inte hoppas för mycket. och ja man lär sig av sina misstag. men ha det bra, jag vill aldrig mer se dig, inte ens höra ditt namn. hejdå'

hörde att du grät, du snyftade.

jag önskar det aldrig hänt.

men du gav mig en andra chans,

en tredje chans,

en fjärde chans går inte.

men förlåt för all den smärta jag gav dig,

förlåt för att jag kom in i ditt liv,

förlåt för allt.

jag älskar dig filip...