filip, du måste förstå...
när jag kollar på dig,
kollar på bilder av oss,
när jag tänker på dig,
kollar jag tillbaka på gamla minnen,
fäller en tår,
ställer mig vid sängkanten och ber,
ber för dig,
ber för mig,
ber för oss,
ber dig om en andra chans.
jag kollar mig själv i spegeln,
ser en suddig bild utav dig,
bilden som börjar suddas ut.
det tog två veckor,
två jävla veckor för mig att bli kär i dig,
kärare än vad jag någonsin varit förut.
jag ställer mig själv frågan varje dag,
'varför var jag tvungen att göra såhär för?
att jag är så dum i huvet, jag fattar inte...
när jag känner hur hjärtat slår,
så minns jag hur jag varje natt för några veckor sedan somnade på ditt bröst medans ditt hjärta dunkade.
när jag slickar på mitt finger,
då kommer jag och tänka på när du slickade av grädden från mina fingrar,
från min mage,
och jag från dig...
när jag stoppar något i min fuckade käft,
tänker jag på varje gång du kysste mig.
minns hur min mage pirrade varje gång du var i min närhet,
det var samma sak som att åka karusell,
så mycket pirrade den.
jag hoppas att du en dag ska förstå,
hur mycket jag saknar dig,
att jag aldrig varit såhär kär,
att jag aldrig kommer att kunna släppa taget om dig.
jag hoppas du förstår att,
jag älskar dig mer än allt annat,
filip andelius...
:(♥
Kommentarer
Trackback
